Månadens fråga: Ett kul jobb - en utopi?

Unga arbetstagare mellan 17-29 år sätter mest värde på intressanta arbetsuppgifter, trevliga arbetskamrater samt en god förman. Detta framgår av Ekonomiska Informationsbyråns enkät ”Unga och ledarskap” som publicerades i slutet av augusti. De faktorer som upplevs som minst viktiga är hög lön, fria arbetstider och möjlighet att distansjobba samt frihet att själv bestämma arbetets innehåll. En god förman är mycket viktigare än hög lön för dessa unga arbetstagare, sammanfattar de som gjort enkäten.

Någon gång i vintras minns jag att jag läste om en annan enkät riktad till samma målgrupp. Enlig denna upplevde oroväckande många unga arbetstagare pressen på jobbet så hård, att de inte trodde sig vara arbetsförmögna mera inom några år. Tidningarna har på sistone också skrivit om en stigande trend av sjukfrånvaron och pension på grund av arbetsoförmåga speciellt av psykiska skäl. Är då förväntningarna bland de unga som stiger in i arbetslivet för höga? Borde det vara kul på jobbet, lite som då man studerar?  Har företagen själva förorsakat denna förväntningsklyfta genom att årtal deklarera att ”människorna är våra viktigaste resurser”, för att sedan inte kunna uppfylla dessa löften till följd av sitt eget agerande eller bristande ledarskap.

Är det då helt fel att förvänta sig att det skall vara kul på jobbet? Nej, men det finns inte heller många jobb där man får jobba från morgon till kväll med ett trevligt gäng och arbetsuppgifter som känns motiverande. Blir då förmannens roll ännu mer central, om vi skall hålla den unga generationen ”Y” i arbetslivet och samtidigt öka på produktiviteten så vi kan ta oss förbi recessionen.